söndag 16 juli 2017

Recensent


För många, många år sedan så var jag recensent i Borås Tidning. Det var under gymnasietiden, då jag fortfarande hade tanken på att "bli" journalist, som jag anmälde intresse till att recensera filmer som visades i Borås.
Man fick två biobiljetter och efter filmen, så var det raka vägen uppför BT-lokalens slitna trappor. Där väntade en stor bullrig skrivmaskin på att den unga tjejen skulle skriva ner vad hon tyckte om filmen.

Tror att jag recenserade 5-10 filmer. Den sista jag recenserade var Walt Disneys "Långbens Olympiska spel". Jag gillade inte tecknat på denna tiden heller.... och skrev ner filmen. Det blev en klassiker... och jag blev aldrig mer kontaktad för några recensioner

Idag tänkte jag recensera ett lite blandat utbud av begivenheter, som jag bevistad under de senaste dagarna.


Recension 1: Cykelleden mellan Hillerstorp och Värnamo - Hillerstorpaleden.

C-E lastade ur den röda helmanuella cykeln ur sin "skåpbil", då vi kom fram till Hillerstorps hamn.
Det syntes tydligt varåt man skulle cykla... men skulle man verkligen cykla på vanlig gata... inte cykelväg?
Ja, det skulle man.


Skyltarna stod ganska tätt inledningsvis, det var lite kringelikrokar innan man var ute på cykelbanan mot Kävsjö.


 Vid Kävsjö kyrka, så var det lite otydligt. Ska man svänga vänster.... det tycks vara ett cykel/vandringsspår där? Jodå, det var så det var.


En av de allra vackraste delarna av vägsträckan, det var  den nyanlagda grusvägen som slingrade sig genom Store Mosse nationalpark.
Ganska snart var man framme vid Naturum, och här blev det problem. Hade läst att man skulle köra över väg 151 här, men jag undrade VAR.. för det fanns ingen väganvisning alls här.  Fortsatte på vänstersidan av vägen och hamnade vid Naturum-huset. 
När jag kom tillbaka ut till länsvägen, så kom där en dam och körde över. Jag tog rygg på henne, för jag tänkte att "Kittlakullsvägen" måste vara den rätta vägen.


Fick på så sätt trevligt sällskap under de tre kilometrarna på grusvägen. Damen kom från Hillerstorp, och skulle denna dag bara cykla tur och retur Store Mosse. Hon informerade om att vägen mot Värnamo skulle bli rätt så backig, så småningom. Och jag som trodde att den nya cykelleden följde 151an hela vägen! 

 
 Fram till avtagsvägen till Hädinge, så var det nyanlagd cykelväg... dock ej asfalterad.  Den vägen går alldeles utmed länsvägen. Sen bär det av längs fina grus och asfaltsvägar, backe upp och backe ner.... från Hädinge, till vackra Maramö....


.. och vidare mot Värnamo.
Skyltningen var helt ok. Även om skylten var lite skymd vid den enda tveksamhetsvägvalet i Maramö, så fanns den där.


En liten bit på trafikerad väg blev det, längs nedre delen av Gröndalsleden och en bit på väg 151.

Jag ämnade mig ju inte in i centrala staden, utan cyklade på fin cykelbana längs Prostaskogen, genom Vråen....


... innan jag nådde sista vägvisningen... och den vägen är jag ju väl bekant med numera.


Jag hade inte, genom bilåkande och någon promenad, noterat att den sista kilometern fram till målet i Krokens, Ulås, var en uppförslutning. Nu blev jag varse detta.

Tar gärna cykeln mellan Hillerstorp och Ulås igen. Det var en härlig tur på några timmar. Vädret var förstås också alldeles lagom. Önskar dock att skyltning skulle finnas vid Naturum, Store mosse, för där vet man faktiskt inte var man ska ta vägen. En cykelkarta skulle också vara till stor hjälp. Det skulle räcka att det funnes en sådan på nätet, så att man i förväg skulle veta hur leden sträcker sej.


Cykelturen var inte heller alltför krävande, för en tung tant med lite mer än normal grundkondition. En promenad till sjön med sovande barnbarn i vagn, orkades också med.


En rolig dag, med en extra guldkant, då man fick ganska många timmar tillsammans med favoritkillen.


Recension nummer 2
Visfestivalen i Västervik.


Ett trevligt möte med mesta kollegan under de senaste två åren, hann vi med innan viskvällen.
Hur båtfolket lever, fick vi känna på under ett par timmar i gungande hamnbassäng. Likören som bjöds på - ananas och lakrits- Pia... jag kommer inte ihåg vad den hette.... får högsta betyg. Tänk att likör ( eller var det likör?) kan vara gott, och inte bara sött och jålmigt. ( Båten syns f.ö. i bakgrunden) Tack för titten, Pia och Björn!


Nu blir det recension:

" Insläpp klockan 18. Kom i tid!" Så stod det på biljetten,
Vi kom klockan tio i sex. Absolut i tid. Framför oss fanns en kö på flera hundra meter! Fyr-femdubbel! Vi har varit på Västerviksfestivalen en gång tidigare, Det var trettio år sedan. Vi var alltså i princip rockies... hade ingen aning om vad att komma i tid innebar. Klockan 16 ?
Så småningom kom vi in ... men naturligtvis var de "bra " platserna i plaststol på läktare upptagna. Det blev sned träbänk utan ryggstöd för oss. Ingenting för en tant med dålig rygg. Skäms på er som inte kan ha ryggstöd till alla!
Nu löste det sig genom att vi tog en plats lägst ut i raden... så att jag /vi kunde stå upp den mesta tiden. Så det funkade.
Artisterna? Mykovski ... hette hon så konferenciern? Helt ok... utom "Sagan om ringen låten" Hu så tråkig!

Julia Frey: Positiv överraskning. Härlig bärande röst... tänkvärda texter... bra kompgrupp... bra mellansnack.


Finn Zetterholm: En av anledningarna till att vi valde fredagen. Oj, vad han är bra.... hans texter blir bara bättre med åren. Bra gitarristkompis med sig! Toppenbetyg!
https://www.youtube.com/watch?v=EnGeiIC9M5E
De allra flesta låtarna kom från hans nya skiva Månens alfabet. Den ska jag  lyssna mycket på!
Njöt hela tiden, av hans underfundiga.. och samhällsorienterande/kritiska texter.


Med ett plastpappersband runt armen, så kunde man - a la bästa festivalstuk- röra sig även utanför ruinen. Där fanns en hel del båtfolk, som ville gratislyssna. Förstår att Västervik är ett omtyckt mål för turister. Magiskt vackert.


Nicke Borg: Ok.... lite segt i början, men tog sig bra mot slutet. Vill ju gärna ha svenska texter på en visfestival.... iaf någon. Det hade han inte. Bra kompisgitarrist här också. Klart godkänt!


Kajsa Grytt: Kvällens bottennapp. Segt.... tråkiga texter... bara en låt som jag kände igen. "Allt faller" Inte mycket till extra gitarrkomp från sonen.


Magnus Carlson: Wow! Vilket register! Trodde bara att han kunde sjunga med en vacker mild stämma. Han kan mer. Mycket mer! Och ett sådant bra band! Även om det inte var mycket till visor, så var det ett bra låtval, där man kände igen alla låtarna... och där de blev ännu bättre genom mycket duktiga instrumentalister.

Sammansfattningsvis: En energigivande rolig tillställnng i fin miljö... men minus för dåliga sittmöbler och för Kajsa Grytt.



Recension 3 
Adels hotell i Oskarshamn

Det här med att åka till visfestival, det kom vi på förra helgen. Någon hotellsäng i Västervik fanns förstås inte att uppbåda, så det fick bli Oskarshamn. Ungefär lika långt att köra, som om vi skulle köra från Stockremma till Borås eller Jönköping. Eller tvärtom....

Det blev ett annorlunda sätt att "bo på hotell". Ingen personal på plats... mer än en städerska.... och hon hade inte mycket till koll. Man fick ringa till en personal "någonstans" som gav en koden till att komma in på hotellet. Nyckelkort fanns i kuvert på disken i "receptionen". Rummen var fräscha och bra, liksom toan. Vi skulle ju bara sova här från "eftervmidnatt" tills dess vi vaknade .. så det var ok. Frukost fanns i påsar i kylen och så fanns vatten för nescafe och te. Blev förstås besviken.... hotellfrukost brukar ju vara en positiv upplevelse.....men det visade sig att man blir mätt på yoghurt med frön i och en fylld knäckemacka i plast/folie... ja, sådana som man kan köpa i affärer. Äpplet åkte med på den vidare färden. Juicen i paket var inte så god. Konstaterar att man borde upplyst om "självbetjäningshotell" och frukostpåse... eller har jag inte läst allt som stod i infon. Helt ok om man bara ska sova..... huvudsaken är ju att det är fräscht!

Och linddoften genom den öppna balkongdörren, den kom med på köpet.


Recension 4
Geocachingrunda Svartö


En geocachingrunda har ju oftast varit en del av våra övernattningsutflykter under senare år.
Detta år hade jag valt en runda på en liten halvö, söder Oskarshamn- nordost Mönsterås.

Vid en liten kustby, Svartö, började den 5 km långa leden.


Det var en till 90 % naturvackerhetspromenad.  Vi passerade fält med stora inslag av blåklint. Den stora blåklockan blommade rikligt utmed den första delen av leden.


Ganska snart kom vi fram till den första havsviken.
Det var ett synnerligen fågelrikt område. Hägrar, skarvar och massor av måsar kunde vi lätt urskilja.


Det var en kamp mellan de olika arterna, och mellan de olika reviren.
Fascinerad, kunde man se hur en ilsken häger jagade en hotande skarv. Skarven ville inte ge sig, men hägern gav inte upp, innan den otäcka inkräktaren försvann från reviret.

Vi såg också hur hägrar markerade mot hägrar. Var och ens lilla revir var enskilt område.


Vädret var ljuvligt... dryga tjugo grader ... och solglitter på havet.
Nu gick stigen några meter in från stranden. Man fick skugga av tallarna, samtidigt som man hela tiden hade nära-vatten-kontakt.


Geocachingen passade mig/oss suveränt bra. Vi är ju ute för naturupplevelsen, för att röra på oss på, för att se andra platser.... och själva letandet av burkar, det är anledningen till att vi kommer till platsen. Alltså är vi inte intresserade av att leta länge efter något, eller att försöka öppna någon listigt tillstängd burk.
Här var det enkelt "gömda" burkar. De allra flesta hade en hint, som talade om ungefär var man skulle leta. Alla burkar hittades på kortare tid än en minut. Sammanlagt var det bara åtta burkar. Lagom många, för att det skulle kunna bli en fin vandring.
För oss var detta en fullpoängsrunda.
För den som vill ha många och "svåra" burkar.... ja, då kan man säkert bli besviken.



Recension nummer 5
Våffelcafé i Långemåla

Bestämde oss för att ta lite mindre vägar hemåt. Kanske vi kunde få lite efter-middags-kaffe på ett våffelcafé.

Ett sådant hittade vi mellan Blomstermåla och Högsby. Det var en stor "hembygdsgård" i Långemåla. Här hade på 1700-tal funnits såväl gästgiveri som tingshus ( med finka). alla husen stod kvar. I tingshuset gräddade man våfflor och sålde glass.
Våfflan var frasig och god och serverades med en lagom mängd jordgubbsylt och grädde.
Platsen hade en intressant historia att berätta.
Toppbetyg


Recension nummer 6
Området kring norr om Helgasjön

Fortsatte att "gena" genom Småland.
Kyrkan i Rottne kunde vara kul att se.... det är ju Ola Salos hembygskyrka.

Här fanns också en  geocache...men där gav vi upp direkt. Sannolikt en lite "burk" i en sten bland hundratals andra. Skitcache- enligt oss.



Vid Åby har det funnits en sluss, f.ö. den sydligaste slussen i Sverige.
Man har använt slussen för att kunna använda sjöar och vattendrag norr om Helgasjön som transportvägar. Detta var på 1800-talet.


Det var en väldigt fin plats.
Även här fanns ett café, där man kunnat  få sig en våffla.

En cache fanns här också, och det var lite kul att hitta den.... för den var utlagd av en man som jag träffat flera gånger, men aldrig tidigare hittat någon gömma utav.


Hit finns det ju möjlighet att återvända, avståndet från ofta besökta Värnamo är bara några mil, och det gör vi gärna, med tanke på det vackra landskapet.

Åkte sedan på ännu mindre vägar genom delvis mycket vacker natur, till Gällaryd. Bor, Drömminge....


... och passade förstås på att titta in och säga hej till favoritkillen, när vi ändå hade vägarna förbi.

Småland levererar det bästa... såväl natur, aktiviteter, väder som barnbarn!

Enda abert... dåliga sittplatser, en skylt för lite och en artist som jag inte gillade... men det gjorde säkert någon annan.

onsdag 12 juli 2017

År - år

Visst finns det speciella år-år. ?


I år tycks det vara kantarellår. Det växer gula svampar på de mest omöjliga ställen.... ja, de måste ju ha ett värdträd förstås... men detta år tycks det finnas massor av björkar och granar som vi nyttja symbiosmöjligheten med svampen.


Under de två senaste åren har det varit blåbärsår. Två år i rad, så har det funnits mer blåbär i skogen än vad man kunnat ta hand om.
I år är det rätt så glest med bär i blåbärsriset. I allafall i våra trakter, och det är ju dem man ha att jämföra med.
Lingonår var det förförra året, förra året var inget lingonår. Denna försommar blommade lingonen rikligt. Hur det gått med pollinering och karttillgång, det har jag faktiskt inte kollat ännu. Kanske är lite tidigt....


Insektår finns det också. Detta år var fjärilarna tidiga, citronfjäril, sorgmantel och påfågelöga fanns det gott om på senvåren. Nu finns det nästan bara pärlemorfjärilar i naturen. Förra året var nässelfjärilarna dominerande så här års.
Hörde i ett radioprogram att bilarnas vindrutor visar på att det blivit färre och färre insekter. Förr var det massor av kladd på rutorna efter en biltur på sommaren, nu är det ganska så rent.
Tänkte på det när jag satt på altanen.... jo, det fanns massor av olika insektssurr omkring mig. Kändes bra... men är ändå lite oroväckande med rena vindrutor....
Getingår hoppas jag vi slipper. Knottår? Inte så våldsamt ännu/just nu.


Rosor tycks ha sina år också. Våra rosor har inte haft några år på länge. Mer än gammelrosorna.... deras år tycks ständigt vara återkommande.
I växthuset är det gurkår i år. Massor av gurka hänger på en av de två plantorna som finns därinne. Den andra är på gång. Däremot är är det inget tomatår. Gröna och stora växer sig plantorna, men det blir inte speciellt mycket blommor.... och ännu mindre pollinerat. Har hört detta från flera amatör-tomat-odlare.

Skulle gärna vilja förstå varför åren ter sig så olika för olika växter och insekter.


Ibland kan det tyckas som om det där med år-år gäller även barn/människor. Vissa årskurser är mer stökiga än andra, har svårare att lyckas bra i skolan, medan vissa årskullar av elever har en ganska homogen skara av lugna och motiverade elever, utan några svårigheter.

Det är knepigt det här... men intressant. Vad är det som påverkar? Vårt läge i rymden.... sol, måne... väderlek?

Kollade förresten i femårsdagboken i kväll och såg att unde de fyra år jag antecknat något, så har det varit väldigt exakt samma väder i början på juli under alla år. 18-20 grader, växlande molnighet... helt ok väder om man frågar mig.


Många år har det gått sedan jag senaste träffade min "faster" ( min farbrors fru, nummer två..därav det ungdomliga utseendet) och hennes/deras ena dotter. Uppskattade verkligen att min bror och svägerska fixade till ett roligt möte. Det är väldigt roligt att träffa de få släktingar som finns kvar. Och lilla Alice var allt lite lik sin morfar, han som varit borta i över trettio år....


Något sådant där över hövans geocachingår är det inte direkt.... tror f.ö. att de åren är förbi. Men i går blev det en runda....i Sparsör...... passade bra när vi skulle till Rångedala på eftermiddagen. En riktigt bra runda var det f.ö.

Det tycks vara ett kvällssol-år. Ute skiner solen, trots att jag tycker att den borde gå och lägga sig nu.Men den ska kivas med sitt ljus en dryg timme till ... synd att vi inte kan spara den timmen tills i januari.

måndag 10 juli 2017

Dravel (?)


Om jag inte vore en sådan fotograferingsnörd, så skulle det bli tyst här på bloggen. Extremt tyst. För egentligen har jag inget att skriva om, det blir oftast en massa dravel. Eller egensinniga funderingar. Vilket också skulle kunna gå under epitetet dravel.

Men som sagt, jag är fotobildsmänniska, och vill gärna ha  bilderna sparade på en lättåtkomlig plats.
Har en massa foton på en "extradisk", modell större.... men där är det igen ordning på dem. Inte lätt att hitta bilder när filerna är döpta till "bilder" eller "foton".... och så ett årtal.... eller i bästa fall en årstid och ett årtal.

Mycket bättre att etikettera lite tydligare här på bloggsidan.

Som väl är, så är det inte så många som kollar bloggen, om jag inte facebooksdelar. Vilket jag gör om jag tycker att dravlet jag skriver ligger på lite högre dravelnivå.

Blir sannolikt ingen delning idag.


Sommaren skyndar sig fram.  Ibland skyndar jag på den lite extra. Fick en femårsdagbok för tre och ett halvt år sedan. Det är en present som jag har använt. Även om det bara blir anteckningar i den vid ett par tillfällen i veckan, så kommer jag, efter lite tankemöda, ihåg vad jag/vi gjort.

Idag tog jag fram dagboken, och upptäckte att jag inte skrivit sedan i torsdags. Antecknade snabbt väder och händelser under lördag, söndag. Men vad som hände i fredags, det kom jag inte ihåg....
Det var helt blankt. Jaja, demensen ska ju slå till någon gång.... vid snart 64 år ålder är det väl dags...

Tills jag upptäckte att jag skrivit om torsdag två gånger.  Jag hade lagt till en extra dag och var redan framme på den 11 juli. Ur led var  min tid. Tillrättades med papper och lim.


Sommaren skyndar sig fram,  men jag hänger inte riktigt med.
Igår fick vi fram elcyklarna för första gången i år. Hög tid att inse att en batteribehjälpt cykel, inte är så dum. Man kan ju cykla sakta där det är vacker natur, man kan dra på rätt ordentligt genom områdena av mosse och skog.

Man får trampa på rätt bra trots motorn, tänkte nästan att det kan jämföras med spinningpassen. Man lägger på efter lust och förmåga. Ett vanligt cykelpass i våra kuperade trakter är absolut jobbigare än spinningpasset.  Beroende på att det sitter en tung tant på den manuellt framförda cykeln.
Visst önskar jag en lättare tant på cykeln. Skulle vara spännande att känna hur det kändes.


Träffade min kära bror i lördags.... och insåg att den genetik som vi har fått oss tilldelad, inte gör det så lätt att få till något lättviktigt. Sannolikt skulle det funka med en sträng diet under lång tid... men hu, ett sådant tråkigt liv. Tur att klimpen i tantens knä bara fått 25 %  av dessa gener... förhoppningsvis andra gener som dominerande sådana.


Sommaren skyndar som sagt. Jag har inte hunnit med.
Inte en enda övernattning i sommarstugan, har det blivit i år. Fast ganska många dagsbesök.
Inte kul att vara i gamla stugan om det inte är riktigt högtryck. Vill dessutom gärna ha lite extra sällskap, för att det ska kännas extra lockande.

Cyklade omkring och kollade in stugor i torsdags. Vill jag ha en nybyggd stuga, där på Östra stranden? Nää. Då skulle jag nästan ha dåligt samvete för att den inte användes mer. För jag tror inte att det är så mycket roligare att befinna sig i en nybyggd stuga, när vädret är så där.

Och så det jäkla SMHI, som inte kan ställa prognos. Det kunde ha varit läge för övernattning just nu.... men det blir ju ett fasligt farande, eftersom vi nyss var där och åkte hem för att det skulle bli regn....


Sommar är semester. Har  jag semester? Ja, 32 dagar. ( Tror jag) Sommarferien blir tre dagar.

Förr åkte vi alltid i väg minst en vecka när det var semester.
Vill jag åka till Medelhavet? Nej, det är för varmt där.
Vill jag åka någon annanstans? Ska ju göra det i slutet av augusti. Även lärare har ju möjlighet till kompledighet numera. Eller ledighet med helt avdrag. Jag har massor av komptid.

Har biljetter till visfestivalen i Västervik på fredag. På musikevenemang med varierande utbud åker jag gärna. Så jag ska åka "någon annanstans" ...

Och så skulle jag gärna vilja äga den röda stugan med denna utsikt.....(Lagmanshagasjön, för den som undrar)


Svåger och svägerska var på "grillkvällsmat" hos oss i går kväll.  Vi satt ute på den öppna altanen tills klockan var ordentlig kväll. Inte så kallt, inga knott.
Många bygger in sina altaner och gör uterum av dem. Vill jag ha ett uterum? Nej, jag ar tillräckligt med innerum. Dessutom har det varit ett suveränt bra altanväder i sommar.


Sommarprogrammet har jag heller inte lyssnat på denna sommar. Har inte varit så ( i mina öron) spännande sommarpratare. Men man vet ju inte, även om inte namnet är säljande , så kan man ha mycket att dela med sig av. ( Som jag på min blogg... hahahaha...)

Gamla Dagny, 105, som var dagens "värd", henne får jag allt ta och lyssna på vid tillfälle. Som tur är så finns tillfällena kvar länge, tror att programmen finns på "play" i ett år.

En kreatursbild fick jag också till.... och denna ilsket blängande herrnöt... han var ( tillsammasn med två andra av samma slag) inhägnade med dubbla trådar. Både el och tagg.  Om man skulle bli jagad av denna, så skulle nog enda vägen till räddning vara elcykel på full effekt med full trampförmåga.

Kreatur, vatten och blommor...  favoritmotiv för tant.


Och så denne härlige lille kille förstås.

Har jag dravlat klart för idag nu? Yes!