Idel inspirerande /informativa individuella intresseidkanden

Det är väl konstigt att man ska behöva gå ut och gå, för att komma på en så lång allittererande rubrik som ovan. Sätter man sig bara ner, ja, då är det rena sirapen i huve´t. På promenad är tankeflödet som bäst, där har många goda - och en del mindre goda - idéer fötts. Har hänt nå´n gång på spinningen att jag försvunnit bort i tankar, så att jag missat hur många block vi trampat. På stepupen är det omöjligt att tänka på nå´t annat än stepup, för då blir det helt galet.

Idag hade vi en hund på besök i klassrummet. En blandrastjej vid namn Fiffi. Jättemysigt tyckte alla elever, medan Fiffi helst ville gömma sig i lill-husses famn.

Anledningen till detta hundbesök? Under senaste veckan, så har eleverna i fem-sexan fått berätta, var och en för sig, om sitt största intresse. Och gärna ta med något att visa, som hör samman med detta.

Engagemang och entusiasm har varit på topp, liksom koncentrationen och lyssnandet vid redovisningarna. Mycket fotboll och ishockey har det berättats om, på olika sätt och utifrån olika aspekter. Det är skillnad på att ha ett stort intresse i att se fotboll/ishockey än att själv idka det.

Hund var då ytterligare ett intresse, liksom dans, fiske, nitro-bilar, fotografering, friidrott, målning mm. En del visade saker de tagit med, andra visade You Tubefilmer.

Jag ställde frågan varför alla redovisningar blev så synnerligen lysande bra. Det var en enkel frågeställning för alla.

- Därför att vi tycker att det är roligt att berätta om det vi tycker bäst om, och det vi kan mycket om.

Naturligtvis. Vi kan inte alltid utnyttja elevernas inneboende motivation när vi planerar skolarbetet. Men så mycket som möjligt ska vi förstås göra det, vi ger ju också eleverna en chans att verkligen visa vad de kan - kunskaper och färdigheter blir imponerande. Jag har lärt mig massor under redovisningstillfällena, bl.a. en hel del om dataspel ... och om free-running.

Återkommer i tankarna till det delvis förmörkande ( attitydsmässigt) sambedömningsmöte (NP åk 5) som vi hade i veckan.

En uppgift i NP var att skriva en berättelse med rubrik "Kojan" och berätta om sin egen koja.

En grupp lärare visade på en skrivning där eleven gick in i sin koja, och där hade en tunnel, där han på ett dataspelliknande sätt kunde ta sig bakåt i tiden. Han berättade med god meningsbyggnad, god stavning, god variation i sitt uttryck och med en röd tråd i sitt berättande. Han slutade med att han återkom till kojan.

Vi diskuterade om denna berättelse hade uppnått kravnivån eller ej. Naturligtvis hade den det. I allafall i mina ögon. Men flera tyckte att man skulle "fälla" berättelsen ... eller underkänna som någon annan sa. Man hade ju inte hållit sig till ämnet. Varvid jag undrar vad som är viktigt ....är det hur man skriver eller är det om man ( enligt lärarens tolkning) håller sig till rubriken.....När man desutom bara går i femman....

Dessa lärare som vill underkänna, inte godkänna, fälla ... ja, de skrämmer mig! Inte konstigt att eleverna har attitydsproblem om de möter en lärare som har det samma......

Sju veckor till skolslut ... nu gäller det att njuta av de ibland provocerande och ibland lite inbundna sexorna .....de oftast helt underbara ungar som jag fått följa i hela fyra år. Är inte lärarjobbet världens härligaste yrke, så säj?

I morrn åker vi en sväng till Malmö, och på vägen hem på söndag, så ska vi öppna upp den gamla stugan i Halmstad. Om den nu står kvar efter den snörika vintern.....