Tankat tankar

Ja, det är nog det jag gjort de senaste dagarna. Det sägs ju att man tänker en faslig massa tankar varje dag, siffran har jag glömt, men mer än 80 % av de tankarna har man tänkt dagen innan och dagen innan och dagen innan.... Det vore ju förfärligt om man bara skulle tänka nya tankar varje dag, då skulle man nog känna sig rätt utslängd i tillvaron.... men mer än 20 % nytt, det behövs väl om det ska ske någon egenutveckling.

Det känns, som sagt, att jag tänkt många nya tankar de senaste dagarna. Inte så att det kommit av sig själv, utan det har kommit genom radiolyssnande, tidningsartiklar och böcker.

Sommarprogrammen är väldigt bra att lyssna på, för att få nya tankar och insikter. Idag missade jag mer än halva programmet, för jag skrev brev. Ja, ni läste rätt jag skrev brev. På riktigt brevpapper och med den riktig penna. Jag skrev med skrivstil. Jätteroligt var det, jag kom in i sådan flow att jag nästan missade att fixa maten i överenskommen tid.

Av någon anledning kom jag att tänka på en gammal brevvän som jag haft sedan vi båda var sexton år. Vi har skrivit många brev under årens lopp och t.o.m träffats några gånger när vi var unga. Jag tror att B läser min blogg, och känner till en del om mitt liv, men jag vet ju inte hur hon har det nu för tiden. Dessutom så finns det ganska mycket man inte uttrycker här på bloggen, sådant som man inte vågar skriva, sådant som man inte vill skriva. Så nu blev det ett brev, hoppas att få svar.

Har läst boken "En halv gul sol" under de senaste dagarna. Den fick mig att förstå vad det var man visade i den svartvita tvn och på alla tidningars förstasidor när jag var ung, och trodde att jag visste allt, i slutet på 60-talet. Hade inte en aning om att Biafra var en del av Nigeria, att inbördeskriget var orsak till en av Afrikas största svältkatastrofer och att en svensk man, von Rosen, använde delar av sin förmögenhet att slåss på de nödlidandes sida och att bistå dem med förnödenheter. Hur kan en människa bli så god och sätta sig själv i stora svårigheter och livsfara för okända människors skull.

En bok jag verkligen rekommenderar.

Har också börjat läsa Einhorns bok "Vägar till visdom". En så genombegåvad, påläst, god och ödmjuk person. Han diskuterar bl.a. skillnaden på kunskap och visdom. Man kan skaffa sig en massa visdom, men använder man den inte med kllkhet och godhet, så är den inte till någon större nytta. Han skriver många andra bra saker... Tror att jag ska läsa om den med markeringspennan i handen, för att verkligen få med alla visdomsord han säger. Jag hoppas, och jag tror, att boken ska göra (dumma) mig något visare. F.ö. så hävdar han att alla människor gör dumma saker ibland, så för en gångs skull, så är det inte någon självkritik jag häver ur mig.

Jessica Gedin skriver idagen GT om bildning. Hon tar också upp det här med kunskaper, och skolans kunskapssyn, som direkt inriktar sig på kunskaper. Hon hävdar - och jag håller med - att kunskap inte har så stort värde, om man inte använder den till något, sätter det i relation till något. Det är så bildning uppstår, och det är bildning som man har användning för i livet.

Något som var riktigt intressant var att hennes tanke om att när man har läst en bok, så ska man fråga sig - Vad i den här boken blev jag nyfiken på och vill veta mer om? Ett sätt att få kunskap och bildning. Antecknade detta i gröna boken, där jag skriver ner arbets/undervisning/utvecklingstankar inför hösten. Kunde vara intressant att se om det funkar med barnen....

I går såg jag den första nattviolen. Den lyste vit vid vägkanten, när jag tog en sen promenad i den syrefattiga kvällen. Tänkte på att min pappa alltid plockade en bukett nattvioler till mamma på hennes födelsedag, den 6 juli. ( I morrn skulle hon fyllt 89) De första åren efter hennes bortgång, så satte jag vid ett par tillfällen också några vita väldoftande orkidestänglar på hennes/deras grav. Fast jag visste att de var fridlysta. För ibland får förnuftet råda över regler och förordningar.... "Våra" rångedalska nattvioler plockas på ett ställe där det i alla år vuxit mycket nattviol. Denna plats ligger en bra bit ifrån de stigar och vägar som folk brukar promenera, de uppmärksammas inte av någon annan än av vår familj. För min mamma var den lilla uppskattningen på födeledagen viktig, det var den enda gången på året hon fick blommor av sin make....Nä, dom nattviolerna gjorde mycket mer nytta som plockade blommor än om de skulle få stå kvar obrutna, bara för att de var bestämt av någon som inte riktigt känner till allt om växtlighet och orkidetillgång.

Hoppade över promenaden idag. Vi cyklade en runda i stället jag och C-E. Tog med lite blommor ( det finns ju så mycket i vår trädgård) och satte på gravarna på kyrkogården. Att besöka gravar ger mig annars inget alls, men någon gång per år kan man ju gå dit med en vacker bukett blommor och kanske tänka goda tankar om de som funnits och påverkat ens tankar under en tid som var.

På vägrenen utifrån länsvägen fram till vårt hus, är det vackrare än någon annanstans. Fram till Gudruns framfart växte där mörk storskog. Så kom förändringen och hela området förändrades, efter några riktigt naturmässigt trista år, till den vackraste blomsterplatsen här omkring. Förändringar förändrar. Oftast blir det bra/bättre så småningom. Utveckling sker i alla fall. Hoppas att min hårddisk tillåter fortsatta utvecklande tankar .... Fast ska det funka, så får jag se till att tanka från olika ställen. På andras bloggar kan det också finnas bra tankställen... :)