Septemberslut i Skåne

 Tiden går snabbt.... eller så finns den inte alls... man kan ju tolka namnet på växten hur man vill... Tidlösa heter den... tror jag iallafall.

Det var under sommartiden, i juli, och det känns ganska så nyss, som vi planerade en resa till Kiviks äppelmarknad i kombination med en övernattning i Karins och Hampus´ på-landet-stuga i Önneköp.
Igår var det dags.....

Paradisträdgården utanför Önneköp var ännu vacker ....

 ... höstanemonerna blommade i massor,

liksom fler olika nävor.

Spanska sniglar lär trivas i paradisträdgården, men dem såg vi inte skymten av, utom  en som förirrat sig in i vasken.... Vilket ställde till lite huvudbry för husets ägare.... tills sambon hans kom på att den måste ha följt med  en skål in, en skål som stått utomhus ett par veckor.
Skönt att inse att huset inte var invaderat av mördande brunslemmiga krälande organismer....

Åkte de tre milen till Kivik, under det att finvädret övergick i regn. Många var det som ville till äpplemarknaden, så vi var lite bekymrade över hur det skulle lösa sig med parkering. Men det hade de ordnat bra, marknadsanordnarna. Fick en parkeringsplats bara hundra meter från marknaden.

 Det kostade hundra kronor per person att gå in på marknadsområdet, ett område som visade sig vara ett fint hamnområde, Området var ganska litet, och hade ett ett antal marknadsstånd med olika varor av god kvalitét. Äpplen och äppleprodukter var förstås välrepresenterade försäljningsobjekt.

Hungriga blev vi snabbt, det var ju en bit efter lunchtid och vi hade kört dryga trettio mil... Fullt med folk var det på matställena på och alldeles bredvid marknadsområdet, så vi tog en promenad uppför backen mot centrum... och fann en otroligt fin och prisvärd restaurang på hotellet. Fisksoppa blev det för oss alla...

.... och så lite sött och gott till kaffet efter maten. Ett lugnt ställe, med mat som både var en fröjd för öga och gom.

Regnet hade upphört när vi kom tillbaka till marknadsområdet och kunde  njuta anblicken av den traditionella äppletavlan. 35 000 äpplen, 70 000 spikar på  108 kvadratmeter. Jo, den var imponerande de tavlan, och väldigt roligt att få se den "på riktigt" en gång. Årets tema var "Moder jord". Ja, den var fin.

Inne i ett utställningstält fanns det hundratals olika äpplesorter, ett äpple av varje sort, för att man skulle visa vilken mångfald av svenska äpplesorter det finns. Äppletavlor och pärontavlor och andra konstverk av äpplen och päron fanns att beskåda. Imponerande och intressant!

Roligt att ha sett äpplemarknaden en gång... även jag inte var så imponerad av marknaden som helhet... utan bara av äppletavla och skulpturer...

Det var faktiskt roligare att åka till Kiviks musteri och handla lite på fabriksförsäljningen. Cider, gele, godis...
Var på ytterligare ett ställe som Karin och Hampus kände till, och köpte några kilo äpplen av olika sorter.

 När jag är på ett nytt ställe, så vill jag gärna ha en "souvenir-cache". Karin hjälpte mig att hitta den i vildvuxen terräng nära musteriet.

 "The king´s grave" hette cachen och syftade på den 3000-åriga jättegrav som låg mittemot. Området vid Hanöbukten har många historiska minnesmärken, och detta lär sannolikt vara det största.

 På vägen hem ville Hampus  återuppliva sommarens islandshästturridning, över fältet där marknaden brukar anordnas, ner mot havet. Det blåste friskt och härligt, utsikten var jättefin, men hade varit ännu bättre om det inte varit en rad med husbilar i vägen.
Husbilar fanns f.ö. överallt, det måste ha blivit riktigt poppis.... här har jag inte hängt med...

 Kollade i c:geo-appen om Kiviks marknadsfältet hade någon cache ... och det hade den ... mindre än hundra meter bort. Det blev Karin som hittade bonus-souvenir-cachen.

En kvarts vila i  det härliga huset i Önneköp, innan det var dags för tacosmåltid och lite kortspel..... alltmedan mörkret föll och en stor fin fullmåne tittade in genom matsalsfönstret...

 Hampus har en riktig pärla till bil på sitt "på-landet-ställe". Han ville gärna ta med oss på en liten åktur i den. För säkerhets skull, så tog vi en följebil, så jag och C-E åkte var sin stund i den gamla "bubblan".

 Förra hösten gömde jag en geocache vid Yang-Torp ... ett helt osannolikt ställe ... ett buddisttempelliknande spa-ställe en halv mil från Önneköp. Mitt ute på vischan. Förra året åt vi lunch i den stora matsalen... idag var allt stängt och stället i konkurs. Den stora bygganden har aldrig hunnit bli riktigt färdigställd, här och där syns det cementblock och trä som inte har hunnit rappas eller målas.

 Min gömma arkiverade jag i våras, då någon hittat den utanför sitt gömsle,i dåligt skick. Nä, man ska inte ha geocacher längre bort än att man kan se om dem, om det behövs. Nu hade någon annan lagt ut en cache under ett annat träd, lite bättre gömsle än det jag fann förra året.
Hampus visar stolt upp burken som vi lätt hittade.

 Önneköp är ett ovanligt samhälle. Ett litet. litet samhälle, med ganska gamla och halvdåliga hus, men med restaurang, affär, thai-restaurang, bageri och lanthandelsmuseum. Samt en fin idrottsplats.
Utanför byn finns en riktig landsbygd, ja, jag skulle vilja säga att det är ett pastoralt landskap... Många gamla gårdar är det, lite nedslitet men levande. Kor och hästar går fridfullt på bete lite överallt. Det är små jordbruk och det är många.
Det känns som om man har kommit tillbaka till ett Sverige av modell sextio-sjuttiotal, ja, Önneköp med omnejd är en plats värd att bevara .... och som varande ett föredöme, att man kan lyckas med att bevara det småskaliga och det som är gott för människor och djur.

Människorna i bygden är engagerade i sina små samhällen, de bryr sig både om det och om varandra. Affären är en samlingspunkt... precis som det var i andra småsamhällen för bara några decennier sedan.

Till byarna vid foten av Linderödsåsen borde det gå studieresor från hela södra och mellersta Sverige, i syfte att se hur man bibehåller en levande landsbygd, anser jag.

 Nybakta bullar från bageriet blev det till förmiddagsfika. En halvtimmes poängpoker innan det var dags för C-E och mej att resa norrut igen.
Vi tackar Karin och Hampus för denna gången och hoppas komma tillbaka till paradiset utanför Önneköp när det blir vår igen.
Dessemellan får det bli ett par turer till stadslägenheten i Malmö....

I Hjälshammar väntade en trattkatt ( Fransson som fått en sårinfektion, sannolikt av ett fästingbett) och hans bror på att bli hämtade. Johanna och Martin hade dukat fram en god lunch, vilken vi åt av med god aptit.
Dessutom kunde vi gratulera Martin till att ha fullföljt årets klassiker, genom att springa Lidingöloppet på en bra tid. Imponerande!
Tack döttrar med sambos som alla bidragit till en rolig helg för oss "gamle"!