lördag 22 oktober 2016

Rätt risande Revy #2.0-recension


För många år sedan var jag del av en lokalrevy, Dalstorpsrevyn.
Det var en superrolig tid, men det vi höll på med, det är inget som jag är speciellt stolt över.
Det är inget jag skäms över heller,även om jag understundom gjorde det på scenen, under de sista åren.
Har inte riktigt koll på exakt hur många år vi höll på med revyandet, det var 6-8 år.
Under några av mellanåren drog vi mycket publik och körde 10-15 fullsatta föreställningar, men efter det att materialet blev sämre och flera lokarevyer konkurrerade om skrattsalvor och applåder, så fick vi förstås ett sämre publikunderlag. Ganska snart var Dalstorparevyn ett minne blott, ett roligt minne.


Var det bra det vi gjorde?
Tja, en del var säkert helt ok, annat var riktigt dåligt. Min roll var delvis att skriva en del material, och det är väl bara att konstatera att många av de sketcher jag totade ihop, de var ganska undermåliga, medan sångtexterna och "minimusikalerna" ibland var hyfsade. På scenen var jag aldrig någon större stjärna... men trivdes ändå ganska bra i strålkastarskenet.

Igår var jag på revy. I Göteborg. Revy #2.0. Byn egen revyartist, Micke Riesebeck, var med på Lisebergsteaterns scen, och det var honom som vi ville se. Micke är en supertrevlig kille, en kille som inte alltid haft en räkmackeresa genom livet, men som genom talang, envishet, gott humör... och lite tur... gjort sig ett namn i revy, musikal och filmbranschen. Både på och bakom scenerna.

Revy #2.0 hade fått tämligen bra kritik, men eftersom jag är ( genom egen skäms-erfarenhet)  helt o-road av bajsskämt, gamla dåliga historier, sex-anspelningar, bröst och underliv så hade jag inga högre förväntningar på spektaklet. I recensionerna har det framkommit att det skulle vara  en hel del sådanti föreställningen, men jag trodde ju ändå inte att det skulle var det genomgående.



Kända TV-underhållare, i form av Annika Andersson, Claes Månsson och Ola Forssmed var med i ensemblen, liksom inte helt okände Mikael Riesebeck från Kroken samt för mig okända Jessca Heribertsson.
http://www.werecki.com/2016/03/17/ny-revy-med-komikeressen-annika-andersson-och-claes-m%C3%A5nsson-till-lisebergsteatern-i-h%C3%B6st!-31227101

Inledningen var relativt lovande. Annika och Månsson skulle sätta upp en revy och behövde några artister som kunde vara med och uppträda, om inte annat då Claes och Annika skulle byta kläder.

Man hade en audition i bästa  Idol-stil, och kunde dela ut den första guldbiljetten till en skönsjungande Jessica. Den tjejen, hon kunde sjunga hon, och mitt första ris, det är att man inte använde sig av hennes superröst mera än vad man gjorde. Hon kunde få haft några riktigt bra sångnummer, med underfundiga, samhällskritiska/nutidskritiska/ samtidsskojande sångtexter.

Mikael var nästa aspirant till revy-jobbet. Han visade på sin förmåga att göra film, en film med en massa effekter som han visade upp för "juryn". Egentligen väntade han på en roll i Hollywood, men tills den kom, så kunde han visst vara med i revyn.

Just detta med filmrollsförfrågan från Spielberg, den kom tillbaka ett par gånger i revyn. Bra och kul med röd tråd.

En annan röd tråd, det var Mikael som "Jesus" - Schösses - en man som tilltänkta primadonnan i skepnad av Annika, förälskat sig i Rio.

Tanken var god, men själva manuset till såväl Annikas som Mickes roller, det kunde ha lyft sig lite från den lägre nivån.


Pilsnerfilmer från 40-talet gycklas det en hel del med i vår tid tycks det. På årets Torpa-spelen pratade några tjejer pilsnerfilmsstockholmska och Peter Dalle såg jag nyss i någon sketch på tv, där han och någon medspelare skojade kring de gamla filmernas speciella sätt att prata.
När nu Ola Forssmed härmade fyrtiotalsepokens filmer, ja, då kändes det redan uttjatat. När sedan Claes Månsson kom in som en föråldrad sjuttiotalshippie och drog dåliga historier, sådana som man redan hört dessutom, rakt upp och ner, och Annika Andersson gjorde honom sällskap, ja, då började föreställningen dala markant.

Botten nåddes lite senare, med en sketch som vi möjligen kunde haft med i Dalstorparevyn under det första året, men sedan blivit struken av att den var för dålig.

På en kuliss i form av en bergstopp, kom Claes och Annika åkandes in på scenen. De var ett par, som hade vandrat upp på toppen av ett berg, iklädda varma overalleroch som nu satt och beundrade utsikten, under det att det gav varandra små kärleksförklaringar.
- Vad är det som luktar?Har du fisit?
- Nej, jag har inte fisit... ju, för tjgofem minuter sedan. Kanske fisen är kvar inne i min goretex-overall?
Sen höll man på att att tjata om denna fis i minst tre minuter, innan upplösningen kom.

Sådana skitsketcher FÅR man bara inte ha med på en scen, där (i grunden) duktiga komidienner uppträder.


Första akten avslutades med årstämman i Mårdaklevs byalag. Helt ok, inte så kul som jag trodde dock... för denna sketchen hade  jag ju hört om i lokalradion och läst om i Boråstidningen.
För det första fattade jag inget alls av vad Annika och Jessica höll på med på scenen under det att de flyttade bord, drog i bordsduken  och ställde fram olika slags rekvisita och samtidigt sa sina rollnamn-Maria/Maj-Britt. Men jag drog slutsatsen  att det handlade om en maktkamp.

Anledningen till uppmärksamheten i lokal media, det var att sketchen handlade om grannsamverkan och en incident som sägs ha utspelat dig i vår by. Nitiska grannsamverkanssspejare jagade en bil en tidig morgon, och fick stopp på den vid Piskapung, ett ställe med ett namn som passar SÅ bra in i Revy #2.0 innehållet, som ligger längs vår byväg.

Sketchen hade passat väldigt bra i Dalstorparevyn.... i den lokala revyn... men inte lika bra på storstadsscenen.


Andra akten hade ett nummer, då jag äntligen kände hur mungiporna drogs uppåt. Skönsjungande Jessica sjöng ( och visade bilder) om att hon bara fick fyra likes på Instagram, vilken bild hon än laddade upp. En härlig gospellåt var det, med Micke, Ola och Annika som kör.

Sångens "upplösning".... skit.... t.om den förstörde man. Jessica tog en bild på sina "pattar" och genast hade hon 44 000 likes. Visst kunde man fått till ett bättre slut än så.

Tänker på mina revyfavoriter Galenskaparna/After Shave och tänker också på den utmärkta Falkenbergsrevyn. Där skulle också Instagram-låten kunnat vara med, men där hade man fått till ett annat slut, för där är "kropps- bröst- underlivs-bajs"-skämt ytterst sparsamt förekommande.

Visst kan man ha med några låga skämt/nummer i en revy, men de måste lyftas upp av andra sketcher och sångnummer. Det finns så mycket man kan skoja om och häckla. Något som sketchförfattarna till Revy #2.0 hade missat.....  Vi var inte så bra på att skriva skecher av god kvalitét i Dalstorparevyn heller, men vi fick till en del sångtexter  av lite högre kvalitet iallafall.


En fin sång hade man iallafall fått till. Den var förlagd till tvättstugan, och där hade Ola fått syn på att det var ett hål i hans favoritstrumpa. Kring detta att skiljas från ett klädesplagg som man gillat speciellt mycket, hade man skrivit en riktigt ömsint sång.

Den tackar jag speciellt för.


Jag kan inte låta bli att tänka på vad som hade hänt med dalstorpsrevyn, om den fått visa de dåliga manusen via goda skådespelare, med påkostade kulisser, proffsmusiker ( våra musiker var förresen bäst av oss alla, de var i det närmaste proffs allihop) på en etablerad scen. Visst hade innehållet varit lika dåligt ändå, men publiken skulle ha kommit, för det var kända ansikten som framförde skräpet.

Ingen skugga över skådespelarinsatserna i Revy #2.0.  Men manuset, var till största delen, som sagt,  riktigt dåligt.

Tjugofem år efter Dalstorpsrevyn tid, så är det bara att konstatera att inte så mycket har hänt.... samma dåliga skämt tycks roa..... man kanske skulle sälja sina gamla maskinsskrivna manus till # 3.0... fast det vore väl ändå en form av själslig prostitution.... att sälja nåot som man inte är det minst stolt över.

2 kommentarer:

  1. Lokalrevyer har jag slutat gå på för många år sedan just pga det du kritiserar. De brukar vara urdåliga och de flesta människor är inte roade av underlivsskämt o.dyl. Bara jag läser din text känner jag blaaah inför sådant här.

    SvaraRadera
  2. Säger och tycker detsamma som både Du och Mia, rena skräpet med all underbältet"humor". För en ansenligt mängd år sedan var Sven Slättengrens revyer i Folkets hus i Värnamo ofta besökta. Han satte upp nyårsrevyer i en faslig massa år. Men slutade gå på dessa när underlivshumorn blev för mycket. Samt att det blev lite tjatigt när han inte kunde släppa de gamla politikerna, som för länge sedan lämnat över till andra. (Erlander, Hedlund, Mundebo och övriga i gänget)
    Hade han minimerat dessa lågvattenmärken och satsat på de andra sketcherna, i regel hade han en storartad ensemble omkring sig, hade det varit mycket bättre.

    SvaraRadera

Tack för dina tankar!
http://bloggkartan.se/registrera/7470/grimsaas