söndag 25 juni 2017

Andrum

Nu är det sju veckors andrum, för den gamla lärarinnan.Sju veckors ledighet och tid för återhämtning. Det kortaste andrummet som jag haft under mina 41 år som lärare. Förr i tiden, så var det en återhämtningsperiod på tio veckor. Det var andra tider det. Nåja, med tanke på att året som gått inte har varit allt för ansträngande, så ska nog andrummet räcka.
Som tur är, så så har det ordnat sig med ny kollega! Blir nog riktigt bra i höst.


Det bästa andrummet för en mormor, det är att hänga med detta lilla charmtroll.
Konrad och hans föräldrar firade, traditionsenligt, midsommar i Halmstad.
Solen sken, det var varmt och gott och sommarklänningen passade bra tills efter lunch.

Därefter mulnade det på, och det där med midsommardopp, det fick anstå.

På seneftermiddagen passerade regnet, och det smattarade ordentligt på altantaket en stund.

Ett helt ok midsommarväder....precis som det brukar vara... ja, till och med bättre än vissa år...



Mat är gott, tycker charmtrollet. Allt smakar bra, och smaka får han göra på det mesta.
Annat var det ju när hans föräldrar var små, då var det banan, mosad potatis, mosad morot som var startmaten, Numera går det bra med en mera vuxen meny, även med sill och med midsommartårta.



 På eftermiddagen fick Konrad äntligen träffa vår härliga sommargranne, Lena. Hon blev poppis direkt. Inte konstigt, Lena är den roligaste männsika jag vet, en person som lockar till massor av skratt.
Att få skratta av riktig glädje, det är absolut återhämtning, ett andrum.

Jag tycker att Lena ska bli standupkomiker, det är en kvinna som bara ÄR humor.


Midsomamfirandet i Halmstad, inskränkte sig till en dag.  Mycket skönare att åka hem och sova i sin egen säng, än i kalla stugsängar. Fast nästa gång, får det allt bli övernattning..... även om vi inte får sällskap av denne glade killen.


Promenader, det är andrum det. Andrum, som jag försöker få till dagligdags.
På midsommardagen blev det en långpromenad. Jag har inte gått Älmåsrundan sedan i höstas.


Då fanns bara denna damm, en plats där  jag tagit massor av foton.
I höstas hade det grävts ytterligare ett stort hål att vattenfylla. Inte trodde jag att det skulle gå att få till en damm, så snabbt.


Två dammar, två vattenspeglar, två andrum. Jag såg dock ingen and.


Allmänningen är också en plats för kontemplation. Ett helt ljuvligt ställe, som minner om en tid för länge sedan.



Midsommardagens favoritbild. Gilla verkligen ko-motiv.
Fast det krävs att motivet och jag befinner oss på var sin sida en gräns. En gräns som ingen av oss överskrider.


Att stoppa näsan i gammelrosen från mitt barndomshem, det skapar direkta flashbackar till sextiotalssomrar i Backgården.
Fredagsstädat kök med nyintagen rosenbukett, söndagsvila under lönnen,  småtjurar som tjudrade betade trädgårdsgräs, höskördsslit, koflyttning, smultron på strån, spenatstuvning gjord från grunden. 
Söndagsvileandrum.....


Midsommarsöndag. Regnskurar, sol och blåst. Helt ok väder för att ta en geocachingpromenad.
Hittade en relativt ny runda i Sörby, väster om Falköping.

En bilresa på en och en halvtimme. Att åka bil på småvägar i sommar-Sverige, det är en vackerhetsresa...


Den ca halvmilslånga geocachingrundan, det var nog den bästa jag/vi någonsin gått. Inga vanliga burkar eller rör här inte, nä, bara genomarbetade cacher.


Var finns gömman? Ett tränat öga ser förstås.

Inte heller en enda lite besvärlig nano, bara loggpapper som var lätt att sätta tillbaka.


Kantarellsäsongen ser lovande ut....


Ja, detta är också en geocache.... men hur ska den öppnas? Tog en stund att lista ut.... men det var väldigt ok att stå under granen, under det att den enda ordentliga regnskuren spred sin väta.


Riktiga trädkramare ..... inga påklistade aktivister här inte....



Vattenspegel... ja, inte den bästa kanske... men här är vi långt från karga skogssjöar... här är det tillväxt som gäller.  Inte heller här något rum för and, vad vi kunde se.


Hallå, vem är det som gömmer sig i det höga gräset?


Så här kan en cache av "Dödgrävarligan" se ut.

Man blir så kräsen, då man går sådana rundor. Geocaching av högsta klass.... åtminstone får mig, som inte gillar för"kluriga" grejer. Tjugotvå gömmor, alla speciella på något sätt. Inte en enda rotvälta, inte ett enda petrör i en gran.... sån´t som vi alldagliga cacheutläggare ofta använder som gömmor.

En härlig runda, aktiv vila, med ett andrum. En plastand som var uppsatt i en björk...


Målet för resan var egentligen denna paradisiska plats.

Kanske inte rätt bild på paradiset... men jag gillar verkligen denna bild. Samma motiv tre år i rad...blir lika fascinerad varje gång över motsättningen i bilden.


Från paradiset tar jag bilden ovan.  Om man nu tänker sig paradiset som ett hav av viildblommor.
Vilket jag gör....vacker natur är mitt paradis.... mitt absoluta andrum....


Platsen är Nolgården, Näs naturreservat, några kilometer öster om Vartofta, i ett område där det vimlar av historiska och botaniska rikedomar ,


Solvända....

Drakblomma......

Getväppling i massor... och fjädergräs. Det yviga gräset finns bara på en annan plats i Sverige.... tror det är på Öland.
Ett eldorado för botaniker, är dessa kalkrika kullar.


Massor av blodnäva, bland de vackraste växer som jag vet.


Harklöver.


Herre som borde frysa ordentligt i kortärmad skjorta. Blåsten  torkade snabbt tants regnvåta kalufs.


Jag och kameraögat har väldigt svårt att slita oss från denna vackra plats.







Brudbrödet blev den sista lyckade bilden för denna härliga dag, för denna fina helg.

Underbart, att i vacker sommartid inte ha några måsten hängande över sig, att få en period av andrum.






onsdag 21 juni 2017

Gränser


Det var väl på gränsen till skönt bad, då jag, väldigt ensam, trotsade Kattegatts vågor. Uppfriskande var det iallafall.
I lördags fick det bli en sväng till Halmstad. Ett välbehövligt besök vid stugan och dess vildvuxna gräsmatta... efter tre veckors bortavaro från stugan, så var det på gränsen att gräsklipparen orkade klippa ner det höga gröna.
Ett påhäng, det där att ha halmstadsstugan... tomten måste ju skötas om. Men jag vill ändå inte vara utan den, trots att den mer och mer tycks bli en utflyktsplats för en dag, än en övernattningsstuga.


Det är väl på gränsen att man behöver fridlysa denna vackra växt, nattviolen. Den finns överallt utmed vägkanterna, tycks det... åtminstone här i inre Götaland.


Vackra, vackra blåelden, den är betydligt mer ovanlig i våra trakter.


Denna skönhet fann vi på gränsen mellan sandig vägren och fuktig mossmark i trakten av Mossebo. Undrar hur den hamnat där?


Söndagens promenad förlades längs Marjeboleden, Mossebo.

Vi har promenerat den en gång tidigare, för .... tio år sedan..... på den tiden vi hade  gemensamma söndagspromenader med våra bygrannar.


Tänkte kolla om det skulle vara en bra runda att lägga ut geocacher på... men det var den inte.... det var alldeles för tråkig natur.... trots att man på Mossebos hemsida, lovar att man har sjöutsikt under den största delen av promenaden. Det var ljug!


Det fanns en del fina platser förstås, en bit in på leden.


På bron över Musån, så fanns denna välinformerande skylt.



Husen som fanns där, tyckte jag nog var på gränsen till hur fint man får bo.
Borde vara extra beskattat! Avundsjuk? Ja! Bor man som vi, på ett kalhygge, så blir man lätt det!



Den nyligen uppförda bosättningen på andra sidan bron, den tycker jag var skitful. På gränsen till vad som borde vara lovligt att bygga på landsbygden. Skulle passa bra i ett nybyggt område i en stad.


Ser sjön... även om det är på gränsen.
En stor del av vandrigsleden gick på skogsvägar och genom storskog.


Spännande dock att läsa om Mariebos/Mossebos tidiga historia.
En bit länge bort berättades det om ett järnbruk, som framställde järn genom att bränna jord med högt järninnehåll. Det var för mer än tusen år sedan. Flera sådana järnframställningsplatser har hittats i våra trakter. Spännande!


Altaret. Visst är det nästan så man ser ett gudomligt ljus över det. C-E kollar på en ovanlig lav.




Skogsvägarna var tråkiga att gå på, men när vi kom att se sjön ordentligt igen, så blev det en helt annan känsla. Positiv energi infanns sig!


Efter drygt 6 km vandring, kom vi fram till badplatsen vid Marjebosjön.
Där fanns ett fikabord, det kom vi ihåg sedan vi besökt badplatsen tillsammans med döttrarna, för ... tjugofem år sedan... ungefär.

Kom också ihåg att vattnet var kallt.... och skogssjöbrunt.... p.g.a järnutfällningar .


I måndags var det skoldag igen. Städa och avsluta. Vi har jobbdag tisdag och onsdag också, men eftersom allt var klart för terminen, så var det bara att förskjuta gränsen mellan termin och sommarledighet några dagar. Ingen tycktes ha något emot detta.


På det sättet kunde gamla mormor åka med till Ulås, Hindsen och familjen Friberg.

Ulås ligger på gränsen mellan Värnamo och Bor. Tror att de olika fastigheterna i Fribergsfamiljens lilla by, ligger i olika socknar.

Efter god lunch, så blev det en promenad på numera välkänd skogsväg, till vackra Hindsen.



Baddräkten fanns med till Ulås, men mormodern kände inte riktigt för bad. Det är ganska så stenig botten... behöver ha med badskor för att  känna för att gå i vattnet. Tog en promenad i omgivningarna i stället. Hittade en privat badplats, massor av hjortronblad, tranbärsblom,  klipphällar och blåbärsris.



En liten sjöjungfru fanns vid den gamla badplatsen.


Nä, de var ju Konrads kompis/barnflicka. Konrad fick bada benen.


Konrad, utlagd för torkning.
Roligt att få umgås med den lille glädjespridaren. Det kunde vi göra under en ganska lång tid, eftersom vi skulle vara barnvakter, då Johanna och sjöjungfrun skulle på ridträning med Tindra och Buller.

Förhoppningsvis får vi glädjen att umgås med familjen Friberg, och då i första hand den yngste i familjen, redan på midsommarafton igen.

Senast var det två och en halv vecka sedan jag träffade den glade killen senast. Det är på gränsen till abstinensproblem.



En fin dag till skulle det bli, dagen idag.
Läge att äntligen cykla geocachingrundan "På gränsen".  En runda på ( enligt cachebeskrivningen)
7,5 km. Med tanke på att det tog dubbelt så lång tid att cykla 7.5 km som att gå 7 km för några dagar sedan, så kändes den mycket längre.  Så var även känslan av vägsträcka.


"På gränsen" går på vägar och stigar på gränsen mellan Tranemo och Gislaveds kommuner och på gränsen mellan Västra Götalands och Jönköpings län.


En del av husen vi cyklade förbi var på gränsen till beboeliga, tycktes det. Typiskt glesbygd.
Vackra vägrenar.


En del roliga platser visades  av cacheutläggarna.

Här både utfodras det och skjuts det. På gränsen till omoraliskt, tycker jag.


Vackarste platsen hittade vi på egen hand.


Blommande näckrosor i Skogssjön.




En utmärkt fikaplats på en brygga, utanför en bastu.


På gränsen till intrång på privat mark....äsch... spela roll!


Den gamla bryggan var på gränsen till oanvändbar.

Superfin plats iallafall.


En annan favoritplats blev de dubbla stenbroarna, över utflödet från sjön. Ja, det fanns många vackra platser på rundan.


Från det att rundan gått på grusvägar och bra skogsvägar, så kom den in på en stig.

Där mitt ute i ingenstans, fanns detta stenbord. Undrar hur det kommit dit? Undrar vad den runda stenen används till? Har det funnits en kvarn i närheten? Inga svar gavs i cachebeskrivningen.


Det var en trolsk plats, en nästan djungellik plats.

En forsande bäck, och ruinrester. Visst måste det funnits en kvarn här, en gång för länge sedan....


Jakten på den gömda krokodilen, tog ut sin rätt på tjocka tanten. Inget vatten hade vi med, och nu började bristen på just vatten, kännas ordentligt.  Lärde mig en läxa... att aldrig ge mig ut på långtur i sommarvärme, utan vatten.

Den sista biten kändes lång, uppförsbackig och på gränsen för vad tanten skulle klara av.
Flimmer framför ögonen i sista nedförsbacken ( kan nog bero på nya blodrycksmedicinen också).... lite välbehövligt stopp vid dessa fina kreatur.


Även bonusgömman hittades, och sammanfattningsvis, så kan vi konstatera att detta var en bra runda, men på gränsen för lång för att promeneras... liksom att cyklas utan vätsketillförsel.

Alldeles på gränsen till "riktiga" sommarledigheten; i morgon ska jag träffa min nya kollega och planera arbetsfördelningen... och sedan är det midsommar.

Årets längsta dag är på gränsen till för lång,vad det gäller ljus tid, tycker jag.  Synd att man inte kan spara lite tills i december. Men skam vore att klaga, i morgon vänder vi mot mörka tider igen....